Har du varit inne hos en spelåterförsäljare de senaste åren har du nog inte missat att en allt större del av spelhyllorna har fyllts med små plastfigurer med inbakade NFC-chip.

Marknaden för spel med tillhörande NFC-figurer har exploderat. Disney Infinity slåss på samma marknad som Skylanders och Amiibo.

Fördelen med Disneys spinn på konceptet är att de har en snart hundraårig katalog fylld med både klassiska och fantastiska varumärken att plocka godbitar från.

Det första Disney Infinity-spelet var centrerat kring klassiska Disney-figurer. När version 2.0 släpptes utökades konceptet till att även inkludera Marvels superhjältar, och när man nu har släppt Disney Infinity 3.0 har turen kommit till Star Wars att adderas till konceptet.

Det handlar hela tiden om att lägga till, nästan aldrig om att ta bort. Jag kan tänka mig att många föräldrar där ute är tacksamma över att spelet är bakåtkompatibelt med alla figurer som släppts till tidigare versioner.

Grundstommen i Disney Infinity är det som kallas toy box, en världseditor som tillåter fantasin att flöda fritt. Du kan skapa egna banor med utmaningar eller stora vida världar att bara ströva omkring, eller ett hem till dig själv.  

Till en början har man en ganska skral uppsättning med hus, plattformar, karaktärer och inredningsdetaljer att välja mellan. Men ju mer du spelar desto större möjlighet får du att införskaffa ytterligare byggstenar hämtade från Disneys långa historia.

Har du någon form av relation till Disneys magiska världar så lär du ha stor underhållning av spelet. Själv blir jag som en liten, sprallig sjuåring när jag inom loppet av några minuter springer från ewokbyn, korsar slottet från Askungen, och någonstans på vägen försvarar Joakim von Anka och Carl Fredriksen från fiender från Aladdin, Superhjältarna och Robin Hood.

Det är salig blandning som slår på varenda nostalgisträng man tänka sig. Spelet har konstant ett ess i rockärmen eller en positiv överraskning som jag inte förväntar mig.

För mig som aldrig tidigare kommit i kontakt med Disney Infinity så var konceptet till en början svårförstått. Lyckligtvis slussas man som spelare genom olika guider som steg för steg lär dig att hantera spelets olika funktioner. En berättare förklarar tydligt och pedagogiskt vad jag ska göra, hur jag ska göra det och varför det fyller en funktion. Emellanåt repeteras något som redan har gåtts igenom, ifall jag skulle ha glömt bort vad just den funktionen betyder.

Hjälpsystem är ett känsligt ämne. Vissa spel kan dra en till vansinne när det försöker pocka på ens uppmärksamhet. Men här finns det en värme och en vilja att lyfta spelaren. Om du har besökt någon av Disneys temaparker så förstår du vilket bemötande du får. Det är klassiskt Disney. Alltid med ett leende på läpparna, och alltid med en vilja att du ska ha en så bra upplevelse som möjligt.

Även om det skulle visa sig att du inte är spelvärldens nästa Shigeru Miyamoto eller Michel Ancel så finns det alternativ till att bygga själv. Det går utan svårigheter att ladda ner andra spelares toy boxar att leka runt med. Vissa är riktigt finurliga och återskapar exempelvis hela avsnitt från Star Wars Rebels.

Hela spelet är lokaliserat till svenska. Det innebär att menyer, dialog och text är på svenska. Det är varken någonting jag kräver eller förväntar mig. Men om jag stöter på ett lokaliserat spel så ser jag det som ett plus och att man lagt ner lite extra tid och omsorg på spelet.

En fin detalj är att man använder samma röstskådespelare som i de svenska dubbningarna av de animerade Star Wars-serierna.

Det är dock lite besynnerligt att de flesta lokaliserade spelen automatiskt ställer in språk baserat på konsolens systeminställningar. Det hade inte skadat med en språkinställning någonstans i spelet menyer.

Förutom toy boxen innehåller grundspelet ett antal utmaningar som låter dig kämpa mot fiender, tävla i ett race eller plattformshoppa. Det är mer av en förlängning av hjälpsystemet som vill visa upp vad du kan göra i spelet. För att verkligen dra nytta av spelets potential krävs att du införskaffar något av de play sets som säljs vid sidan om spelet.

Play sets förändrar allt med spelet. Genom att placera en av de transparenta play set-delarna på basplattan går spelet från att vara en leksakslåda till att vara ett regelrätt äventyr.

I dagsläget finns det tre play sets. Två stycken är kopplade till Star Wars medan den tredje är från Pixars Insidan ut. Ytterligare två play sets är på ingång varav den ena kommer från Marvel och den andra baseras på Star Wars: The Force Awakens.

För den här recensionen har vi av förståeliga skäl fokuserat på de två tillgängliga play seten med Star Wars-tema.

Själva kampanjerna är inte särskilt långa. De tar i runda slängar fem timmar var att plöja igenom. Däremot har man skapat ett mervärde i de många sidouppdrag som fyller båda play seten.

Det är i dessa uppdrag som den omsorg och värma som utvecklarna lagt ner lyser igenom. Letar man lite så kommer man snart hitta referenser som säkerligen går över huvudet på de flesta, men är fantastiska om man kan sin Star Wars-historia.  

Förutom de mest uppenbara referenserna blev jag varm i hjärtat av att återse både Meebur Gascon från The Clone Wars och wisties från de gamla ewokfilmerna och -serierna som släpptes på 1980-talet.

De två play seten Twilight of the Republic och Rise of the Empire skiljer sig huvudsakligen åt genom att den ena utspelar sig någon gång under klonkrigen och hämtar mycket inspiration från prequeltrilogin, medan den andra är en återskapning av originaltrilogin.

Överlag så är Twilight of the Republic lite mer lättillgängligt. Man kastas rakt in i händelsernas centrum och under kampanjens gång bjuds man på ett axplock av det bästa från prequeltrilogin. Handlingen skulle kunna vara lyft från ett avsnitt av The Clone Wars men man har mycket skickligt lyft klassiska scener från filmerna såsom droidfabriken på Geonosis, speederjakten bland Coruscants skyskrapor, och ett och annat podrace och omformat det till att passa in i denna nya berättelse.

Medan jag spelade började jag fundera på varför ingen gjort ett ordentligt spel baserat på prequeltrilogin tidigare. Det är också därför Twilight of the Republic känns så upplyftande. Kampanjen fyller ett tomrum.

Om Twilight of the Republic tar sig kreativa friheter så följer Rise of the Empire mer strikt handlingen i originaltrilogin.

Det har både sina för och nackdelar. Igenkänningsfaktorn är hög och visst är det roligt att iklädda sig rollen som någon av de välkända hjältarna och följa dem på deras klassiska äventyr.

Kampanjen börjar precis som filmerna på Tatooine. Om Twilight of the Republic är lite mer pang på rödbetan när det gäller action så är Rise of the Empire mer trögstartad. Mycket av detta härrör från att man introducerat en ekonomisk aspekt där du måste samla krediter för att kunna ta dig vidare. Därför blir man också fast på Tatooine lite längre än vad man vill. Men har du väl tagit dig förbi den initiala tröskeln tuffar äventyret på i ett desto behagligare tempo.

Jag måste även påpeka att jag blir smått kallsvettig av tanken på att det här spelet kan bli många personers allra första kontakt med Star Wars och att Darth Vaders avslöjande från The Empire Strikes Back, en av filmhistoriens mest klassiska filmscener, bokstavligt talat kastas bort i en handvändning.

Eftersom handlingen är så grovt förenklad i spelet så fyller heller inte den scenen någon funktion alls. Man har bara tryckt in den i spelet för sakens skull. Så iakttag försiktighet om ni har planer på att introducera era barn för Star Wars och vill behålla överraskningen.

Överlag så är det här ett välgjort spel som omfamnar alla med sin kärlek till källmaterialet. Även om man inte vill tro det vid första anblicken så är både Disney Infinity och de Star Wars-inspirerade play seten fantastiskt underhållande för alla åldrar. Spelet vill att du ska ha roligt, och det kommer du också ha.

Betyg: 9

En kärleksfull hyllning till såväl Disney som Star Wars.