Det såg ljust ut ett tag. DICE tog till sig lärdomar från sin första Battlefront-titel och fick hjälp av Motive att göra uppföljarens singelplayerkampanj medan Criterion fokuserade på spelets flygmekanik och rymdslag. Alla framtida DLC-paket blir gratis för att inte splittra spelarna. Mycket positiva saker som kunde checkas av. Men när det bara handlade om veckor kvar till release så exploderade internet. Det går inte att undvika att hävda att EA ställde till det ordentligt denna gång. Den ena hemska rubriken efter den andra slängde smuts så att det stänkte och blev över även på sånt som var bra. Men var lugn, det är inte så illa som det verkar.
En hel del material är låst när du börjar spela. Efter varje spelad match får man en summa krediter som kan spenderas på spelets numera ökända loot-lådor som främst innehåller slumpmässiga Star Cards, men även emotes, segergester, crafting-parts eller krediter. Spelet har en väldigt stor mängd Star Cards där vissa erbjuder nya vapen för särskilda klasser medan andra påverkar de vapen eller förmågor du redan har.
Den tyngsta kritiken mot spelet och dess loot-lådor är att EA hade tänkt sig ett system med mikrotransaktioner där spelare för riktiga pengar kunde köpa kristaller som i sin tur kunde användas för att köpa loot-lådor. Kortfattat kunde rika människor köpa sig massor med loot-lådor, få alla de Star Cards de behöver för att få en fördel gentemot de som inte köper loot-lådor för kristaller. Att Star Cards kan ha en markant effekt på spelaren och vapnen gjorde inte saken bättre. Spelet skulle därmed belöna de med fet plånbok.
Efter kritiken gjorde EA en kovändning och tog bort allt som hade med mikrotransaktioner att göra precis innan spelets release. Kristaller går inte längre att köpas för riktiga pengar, men de hänger fortfarande där som en skugga då spelets milestones (läs: achivements, prestationer) ibland belönar en med just dessa.
Även sju av de spelbara hjältarna är låsta och kan låsas upp med krediter. Dessa inkluderar fanfavoriter så som Luke Skywalker, prinsessan Leia Organa och Darth Vader. Problemet var att EA satt kreditspärren så högt att det ursprungligen skulle krävt 40 timmars konstant nötande i multiplayer bara för att låsa upp en av dem. Efter massiv kritik gjorde förändringar dagen innan release där man justerade ner priset med hisnande 75%, vilket således innebär att du fortfarande behöver spela tio timmar för att låsa upp en av hjältarna.
Spelet har de fyra grundklasserna Assault, Heavy, Officer och Specialist som ungefär motsvarar grundvapen, tunga vapen, support och prickskytt. De är separata, så du blir inte hjälpt av att köra en massa Assault om du vill få bra Star Cards till någon annan klass. Loot-lådor är dyra och slumpmässiga, och vill man uppgradera eller skaffa särskilda Star Cards så är crafting-parts guld värd. I systemet som finns idag – som antas ändras med tiden – så ska man hålla sig till de billiga loot-lådorna, oavsett vad man än är ute efter. För det är crafting-parts som är överlägset viktigast jämfört med slumpmässigheten. Jag trodde själv att sytemet var bra ända tills jag förstod hur det hela var uppbyggt med alla inbyggda spärrar och den konstiga obalansen i pris och belöning. Det fanns ett djup som inte kunde uppskattas. Det ställde bara till det för spelare vilket gjorde det ännu mer lönande att köpa kristaller för riktiga pengar. Kanske var det just så de tänkte med mikrotransaktioner, loot-lådor och Star Cards. När mikrotransaktioner stängdes av så fick vi kvar ett system som inte är särskilt givande.
Förutom nya eller förändrade saker i spelet så finns det även ett par saker att nämna gällande sånt som på ett konstigt sätt blivit sämre på alla sätt. Förutom att välja spelläge så finns det inga val av server. Man klickar på t.ex. Galactic Assault eller Strike och det är allt som sker. Man ser vilken karta som laddas innan man är inne i spelet. Vilken server, vilka spelare eller vilken sida man slåss för vet man inte förrän man är inne. Man har ingen aning om hur rotationen av kartor ser ut. När man är inne i spelet måste man ladda nästa runda för att veta vilken karta det blir. Det går inte att välja karta i multiplayer.
Det är också omöjligt att byta lag samtidigt som det inte upplevs finnas någon balansering av hur duktiga spelarna är. För jag har aldrig kört onda sidan två gånger i rad eller goda sidan två gånger i rad. Det blir alltid varannan gång. Ojämna matcher är därmed ganska frekvent.
Väntar du på att läsa något bra om spelet, eller har du redan brustit ut i gråt över hur negativ läsningen varit hittills? Lite kämpigt har det nog varit.
Men då vänder vi och säger att spelet har elva stora kartor att köra i Galactic Assault. Det går inte att säga exakt vad spelläget är för något då det varierar från karta till karta. Det är en form av flerstegs Conquest, Rush eller Supremacy från Battlefront. Målen i sig är av olika slag på olika platser, oftast flera stycken. Det går inte att neka att det är skoj som bara den. Republiken, Imperiet, Separatister eller Första ordningen o.s.v, varierar det lag man kör och de fordon eller specialklasser man får använda. Wookiee-warrior eller Death Troopers, B2 Super Battledroid eller First Order Flametrooper. Där till en massa fordon man kan köra. Man måste dock kämpa sig till det, vara delaktig i striderna och samla på sig Battle points som man sen spenderar för att köra fordon eller spela som någon av alla hjältar.
Alla har vi nog sett Darth Maul strida tillsammans med separatisternas droider. Men det går att göra det hela ännu mer knasigare genom att låta Darth Vader eller Kylo Ren vara de som slåss bredvid droiderna mot en massa kloner. Med klasserna och de olika Star Cardsen – plus fordon och hjältar – så är variationen långt bredare än vad tidigare Battlefront bjöd på.
För spelets andra stora spelläge – Starfighter Assault – fick DICE hjälp av Criterion som är en studio som gillar fordonsmekanik. Förutom den helt nya och fantastiska känslan med att flyga och enkelheten med att göra piruetter i luften som aldrig förr, så innehåller rymdstriderna långt mer än bara att skjuta ner sina motståndare. Kartorna är stora, med gigantiska skepp eller rymdstationer som miljö. Riktigt tungt arbete har lagts ner på att få rymdstrider att verka mer storslagna och viktiga än tidigare. En varierad mängd skepp behövs för att klara av matcherna och detta gör att Starfighter Assault blir en viktig stor del av spelet med extra härlig variation förutom landstriderna. Det finns flertalet kartor från alla filmtrilogier som gör att även skeppen i sig byts ut med jämna mellanrum.
Men det är krig som gäller, inte enmansstrider. En utmärkt pilot fixar inte i tid att bomba kartans alla delmål för att få tickets nog att hinna spränga huvudmålen, samtidigt som han skjuter ner fiendeskeppen. Det är alltid en laginsats som krävs för vinst.
Mindre skala är det med de 4-mot-4 matcher som det är med Heroes vs Villains. Matcherna är snabba, alla får vara hjältar, inga soldater och man återföds snabbt efter man dött. Målet är att döda eller skydda den hjälte som slumpmässigt blivit utmärkt för att bli jagad av motståndarlaget. Det är där rundans poäng samlas in. Klart annorlunda från tidigare spel, men jag gillar förändringarna.
De andra spellägena i multiplayer är Strike och Blast. Strike är 8-mot-8 där man har små mål att försöka genomföra på mindre kartor, medan Blast är en klassisk deathmatch, man dödar folk tills tiden gått ut eller man dödat tillräckligt. Simpelt nog för den som vill ha det okomplicerat. Inte det som lockar mig, men klart att sånt funkar för en del.
Något som dock inte fått så stor uppmärksamhet som det förtjänar är spelets Arcade och Custom Arcade. Det är ett offline-läge som skiner nästan mer än vad singelplayer-kampanjen gör. Avklarade Arcades ger snabba krediter och du får finslipa först och främst hjältarnas förmågor mot horder av fiender. Det är utmärkt träning inför online-matcher. Det finns också tre olika svårighetsgrader, från lätt till ytterst svårt då flera parametrar ändras. De färdiga rundorna är skoj men Custom Arcade glänser med all valmöjlighet man kan tänka sig. Det går visserligen bara köra de mindre kartorna, men i princip allt går att ändra på. Jag drog genast igång en match där 300 kloner skulle dödas av hjältar från den andra sidan. Darth Maul, Vader och kejsaren fick att göra en stund.
Iden Versio är spelets hjältinna. En mörkklädd sådan i stormtrooper-rustning. Det är henne man följer i spelets kampanj som börjar där Imperiet skulle ha slutat, i anslutning till Slaget om Endor. Hon tillhör Imperiets elitstyrkor som sänds på särskilda uppdrag. Potentialen här kändes stor och spelet började riktigt trevligt. Men sedan tar kampanjen en del vändningar som bara skriker klichéer om och om igen. Den känns fattig på nya idéer och vågar inget riktigt nytt eller spännande. Den har svårt att etablera intressanta nya karaktärer då hela listan av möjliga cameos bockas av. Det är nästan man glömmer bort vad berättelsen handlar om, vilket är ganska illa när kampanjen är bara varar fyra till fem timmar.
Början är som sagt ganska stark. Den har välgjorda filmsekvenser, ansiktsanimationerna är helt klart i övre klassen och skådespeleriet håller fin nivå för att vara ett FPS-spel. Men det räddar inte den tunna berättelsen eller standarduppdragen man får göra. Det är inte en urusel skapelse, men det är en besvikelse från vad man kunde ha trott att de haft för mål. Att berättelsen fortsätter genom DLC och helt klart inte alls känns som avslutad när man kommer till slutet känns illa nog och hade endast funkat om vi bjudits på något fantastiskt och de lovat ytterligare godbitar. Istället kanske det verkliga slutet dyker upp om ett år först. Som att köpa en bok och får vänta på att få läsa de sista fem kapitlen. Räck upp handen den som hade blivit glad över något sådant?
Om det är något som inte är en besvikelse så är det spelets tekniska delar. Frostbite-motorn används igen, något de kan hantera. De har verkligen massproducerat mängder av innehåll till detta spel och det är vackrare än någonsin. Mina svenska ord räcker inte till, man blir hänförd av Kashyyyk täta vegetation vid stranden, man blir berusad av Naboos skönhet, imponerad över den storslagna djungeln och de mäktiga templen på Yavin 4. När man tror att man är nöjd så upptäcker man att det finns kartor där tiden på dygnet varierar. Plötsligt krigar man i det vackra månskenet med explosioner och laserskott som syns ännu tydligare än innan.
I rymden finns ingen vacker mark men gott om detaljerade skepp och det där vackra utomjordiska klara ljuset som bara hör hemma i rymden.
De små detaljerna är också fina. Klonerna på Kamino har samma design på rustningen som de allra första, men när striderna sker på Naboo eller Kashyyyk så ser de annorlunda ut. Man känner sig också bara som en del av en större strid, för bakgrunderna är alltid fyllda av extra strider bortom ens egna front. Det händer fler strider och du är bara en del av det stora kriget. Det lyfter känslan precis som musiken och ljudet gör.
Det är lätt att döda och lika lätt att bli dödad också. DICE första Battlefront var mer för casual-spelarna med ytterst vänlig hjälp med siktet. Nu ställs det mer krav på precision och förmågan att utnyttja de fördelar som finns.
Detta spel bjuder på otroligt mycket större variation än det första spelet gjorde vid release, med de viktigaste sakerna på plats. Det är ett fungerande spel om än med vissa balanseringsproblem och stunder då servrar laggar hemskt online. Men det är sällan det leder till spelkrascher eller att man blir utloggad.
För att vara ett nytt spel så har de redan hunnit lova att ändra mycket. Det både syns och smärtar att utvecklarna kommer sitta och laga sitt spel under de första månaderna. Det finns innehåll, och vissa delar är underbara. Det är underhållning på toppnivå men ändå en skadad produkt som hade gynnats av en senare release. Hade stormen fått lägga sig och utvecklarna fått göra genomtänkta ändringar, så hade kärnan i spelet fått presenterats så som det borde fått göras.
I stället så "kanske" vi får en bättre produkt med tiden. men det är osäkert hur många som vill uppleva det. Förra Battlefront som DICE gjorde övergavs snabbt av spelarbasen samtidigt som den blev splittrad med alla DLC som kom. Många köpte det förra spelet, men det var få som spelade länge. Första siffrorna har visat på en klart lägre försäljning för detta spel och det krävs krafttag för att vända den negativa publiciteten som detta spel har fått, trots sitt stora underhållningsvärde. Att recensioner redan är skriva, att rubriker redan är gjorda skadar nog det som spelet i slutändan troligen är om ett halvår eller så. De kan inte ändra på att saker ska upplevas bra redan vid start, redan vid release. DLC – inte ens gratis sådan – med mer singelplayer, kartor, hjältar, vapen och Star Cards kan inte inkluderas i det vi bevisligen kan testa och säga någonting i dag.
Jag var länge övertygad om att jag skulle ge detta spel ett högre betyg. Även när det stormade som mest. Men jag drog ut lite på tiden och spelade extra mycket, och när jag fullt ut förstod hur lite spelet belönade mig för alla mina spelade timmar oavsett hur bra eller dåligt det gick, samtidigt som jag lärde mig hur otroligt segt och kostsamt det var att uppgradera sin favoritklass utan att spendera kristaller så kände jag mig till slut tvingad att sänka ner spelets betyg. Mikrotransaktioner hägrar fortfarande i spelet, jag väntar mig de omfattande förändringarna de lovat p.g.a. reaktionerna spelet redan har fått. Det går att förvandla denna produkt till en riktigt fin skapelse, med simpla och inte kostsamma insatser från utvecklarna. Trots utvecklingen från första spelet slutar ändå betyget på en lägre nivå, men ändå har detta spel större chanser att hålla i längden och vara ett klart köp lite längre fram. För stunden kanske det är bäst att hålla sig uppdaterad i vad som händer med titeln. När detta skrivs har de nyss kommit ut med att belöningen efter varje match har justerats upp en del. Ett steg i rätt riktning.
Betyg: 7
En underbar förbättring som gjorde några allvarliga nya misstag på vägen. Star Wars-känsla finns där men som spel har det problem att ta itu med.