Star Wars och strategi är en kombination som aldrig riktigt funkat tidigare och många har sagt att det är dömt att misslyckas. Force Commander blev en riktig flopp, och Galactic Battleground fick ju ingen vidare bra kritik det heller trots att många tyckte att det var kul att spela till en början. Efter ett tag så kändes det dock som man redan gjort allt. Spelet var en fullkomlig kopia av Age of Empire 2 och grafiken var densamma (d.v.s. väldigt gammal).
Så hur ska det gå nu efter flera misslyckade försök. Kommer man att äntligen kunna göra ett bra strategispel? Eller blir detta ännu en flopp? Läs vidare och se själv.
Förväntningarna på spelet var stora. Riktigt stora faktiskt. Grabbarna på Petroglyph, företaget som utvecklade spelet, är riktiga strategispelsveteraner och skapade en gång i tiden Commander & Conquer-serien. Om det är några som kan lyckas med att blanda ihop Star Wars och strategi så är det dem.
Man spelar som antingen Imperiet eller rebellerna. Det finns även en neutral, datorstyrd sida som består av piraterna Black Sun. Spelet liknar ganska mycket Battle for Middle-Earth för dem som spelat det, men det liknar inget av de tidigare Star Wars-strategispelen. Empire at War har tre lägen när man spelar: strategikartan, rymdstriderna och markstriderna.
Strategikartan är som på Rome:Total War (fast Star Wars då). Man har en stor karta över hela galaxen med en massa planeter. Antalet planeter kan variera stort, från några enstaka få till hela 43 st som max. I detta läge är det meningen att du ska sköta om ditt imperium, bygga hus, soldater, rymdstationer, rymdskepp, utveckla nya saker och även bygga gruvor för att öka dina inkomster. Det roliga här är att ingen planet är den andra lik. Varje planet har sina egna bonusar. Från att få snabbare X-vingaroch självläkande soldater på en viss planet till att få extra inkomster om du bygger gruvor på just den planeten. Antalet byggnader och storleken du kan ha på din rymdstation är också olika från planet till planet. Storleken på dina skepp som du kan bygga bestäms av storleken på din rymdstation på planeten. Att flytta omkring dina trupper och rymdskepp är också saker du kan göra i kartläget.
På markstriderna så är det lite annorlunda än det man är van vid. Här är det inget direkt basbyggande. Vissa grejor kan man bygga som lasertorn, reparationsplatser, utkikstorn osv. Sen att man inte själv får bestämma exakt vart på kartan kan väl ses som en lite miss kan man tycka. Dem som anfaller får börja på ett ställe på kartans ”landningsplats” och börjar med bara en enhet på marken. Man får själv sätta ner fler enheter (olika beroende på planet, varierar mellan 2-5 enheter i början). För att få ta ner mer av sina enheter blir man tvungen att ta fler landningsplatser som är utsprida på kartan. Det finns dock en maxgräns för hur många enheter du får ha på marken. Detta är för att inte någon ska kunna skicka en överlägsen styrka på marken. Dock så kan den ju fortfarande vara tekniskt överlägsen.
Men du har inte bara dina fiender att tänka på. Planeterna är oftast redan bebodda av sin urbefolkning: Mon Calamarians, tusken raiders, jawor, hutter, twi´leker, wookieer och några fler. Som om inte det vore nog så har man även vilda djur att passa sig för som rancors, wampas och sarlaccen.
Vädret är också något som påverkar en när man spelar på marken. Snö, regn och sandstormar är några av sakerna. Sen finns det även små tornados som kan ta livet av dina soldater. Just sådant här RTS är det dem på Petroglyph är bra på, så du blir nog inte besviken.
Och när det är rymdstrid så blir du knappast besviken. Allt är i 2D men dem har på ett fiffigt sett gjort att det liknar 3D. Man kan inte flytta skeppen upp eller ner. Lite tråkigt men det gör spelet enklare. Sen så är skeppen på olika plan på skärmen beroende på sin storlek. För att kunna ta över en planet så måste man först få kontroll över rymden ovanför planeten (så länge man inte är rebellerna och kör en ”raid”). Som försvarare så får man en rymdstation om man har byggt en sådan som hjälp, och där kan man göra uppgraderingar under stridens gång samt att man får förstärkningar av olika slag beroende på hur stor rymdstationen är. Precis som på marken så finns det en maxgräns för hur stor armé man samtidigt kan ha framme. Men till skillnad från marken så kan du i rymden fylla din maxgräns på en gång om du har tillräckligt med enheter med dig, och du behöver inte ta över några områden för att få mer.
Enheterna är också lite annorlunda än på marken. De minsta skeppen (X-Wing, Tie-Fighters och liknande skepp) så får man fem skepp för varje enhet. Dem skeppen som är större som en Corellian corvette är bara en enhet, medan dem största skeppen, Imperial Star Destroyer och Mon Calamari Cruisers har flera så kallade hitpoints (delar på skepp som du kan träffa, t.ex. hangar, sköldar, lasertorn osv.). Rymdstationer har också ett flertal hitpoints.
Grafiken som visar upp alltihop är imponerande. Dem på Petroglyph har verkligen ansträngt sig för att måla upp detta spel, och detaljrikedomen på skeppen i största zoom är riktigt bra (fast det kräver då att man har en dator som klarar av det också). Och sen har man även en ny mysig funktion i spelet som kallas Cinematic Camera Mode. Det är ett slags filmläge där alla dina kontroller försvinner och du kastas runt i slagfältet från en massa häftiga vyer. Allt från att följa några X-vingar jaga Tie Bombers till att se en Star Destroyers krossa sin fiende. Mitt i stridens hetta, när mängder av skepp pucklar på varandra, så kan det vara en underbar grej att bara sätta på filmläget och luta sig tillbaka och njuta. Trots att man inte kan styra vad som ska visas så lyckas man ändå få med det bästa från alla viktiga händelser, som när en rymdstation eller något av de större skeppen sprängs. Det kan också nämnas att denna funktion också finns med vid markstriderna.
Ljudet i spelet är som alltid glasklart. Musiken i bakgrunden känns alltid rätt och när en AT-AT klampar sig fram eller när ett laserskott avfyras så låter det som i filmerna. Det som dem dock kunnat har gjort lite bättre är väl röstskådespelarna för dem kända personerna i spelet. För det finns en hel bunt med hjältar i spelet, både från filmerna men också från andra Star Wars-spel såsom Kyle Katarn och Mara Jade från Jedi Knight-serien. Alla hjältar har specialattacker som gör att dem kan vända hela slag. En stor flotta med Y-vingar som är i kollisionskurs med ett par Star Destroyers kan snabbt bli neutraliserade av Boba Fett. Vader kan med hjälp av kraften krossa stora horder med fiendeinfanteri i ett enda svep. Han Solo kan paralysera fordon och låta Chewbacca ta över dem, medan dem i rymden med sin Millenium Falcon kan vara en nagel i ögat på Imperiet samt även i kartläget sno pengar från planeter som är kontrollerade av Imperiet.
Och sen har vi även den där speciella enheten som vi inte får glömma. Dödstjärnan är med i spelet. Den är riktig dyr och det tar lång tid att få den, men den kan precis som i filmerna krossa planeter och göra dem till små stenar i rymden. En stor fördel för Imperiet. Men om Rebellerna lyckas besegra flottan som försvarar Dödstjärnan och har med sig Luke Skywalker så kommer Imperiet att förlora hela kampanjen och rebellerna segra.
AI:n i spelet är rätt så varierande. Från att vara rätt så dålig på markstriderna till att vara riktigt bra i rymden. Svårighetsgraderna är bra och det är stor skillnad på lätt och svårt. På den galaktiska kartan så har AI:n en riktigt fin förmåga att anfalla en där man minst anar. Jag minns första gången jag spelade och blev helt förtvivlad när fienden tog viktiga planeter från mig när jag var upptagen på annat hål.
Men att hela tiden möta AI blir ju tråkigt efter ett tag eftersom man lär sig dess taktik. Därför har man även en stor multiplayer-del. Att köra mot verkligt folk har ju alltid varit mycket svårare och mer underhållande än att möta datorstyrda motståndare. Som vanligt så går det att spela kampanjer med planeter och sånt och i olika storlekar. Finns även dom med 43 planeter vilket oftast tar timmar att spela igenom. Därför är det jättebra att det går att spara sitt spel även mot mänskliga motståndare. Det är bara att bestämma en tid när ni ska återta spelandet igen och att komma ihåg hans namn. Men oftast så spelar man nåt ”skimish”-läge d.v.s. en rymd- eller markstrid. Eftersom man inte har ett kartläge så får man pengar genom gruvor. Oftast så vinner dem som får gruvorna i början så det gäller att satsa på dem. Men att få dem i början är inte så viktig så länge man kan samarbeta. Man kan spela 2vs2, 3vs3 eller 4vs4 om man kör land- eller rymdstrider. I kampanjer så är det alltid 1vs1. Att folk går med i klaner är rätt så vanligt. Bättre samarbete förändrar spelstilen väldigt mycket. Man kan lätt ändra ett väntat nederlag till en klar seger bara man kan samarbeta. Det har många märkt och därför är klanverksamheten i Empire at War växande hela tiden och det håller även igång spelandet online. Men för dem som inte vill spela online så är ju singleplayer delen inte dålig den heller. Dem två kampanjerna dem har för båda sidorna är stora, det finns skimish–läge även för singelplayer där man möter AI-motståndare. Sen finns det även ”Galactic Conquest” för dem som vill ta över galaxen men inte ha uppdrag och sånt som man får i kampanjerna.
Om man tänker spelet i sin helhet så måste jag säga att det är riktigt bra. Man lär sig spelet fort men det finns även ett sånt djup som håller en kvar och som kan locka dem mer erfarna. Som Star Wars-spel så har dom verkligen lyckats. Känslan finns verkligen där. Samtidigt så finns det där med strategi och taktik med i spelet. Med filmläget så kan man få många härliga stunder och tillsammans med allt annat så har vi ett underbart Star Wars-spel som kommer att ge dig massor av underhållning.
Betyg: 9
Bästa Star Wars-strategi-spelet med besked. Så snyggt och stort som det ska vara.