Format: Windows, Wii, Nintendo DS, PlayStation 3, Xbox 360, iOS, Android, Macintosh
Genre: Action-äventyr
Utvecklare:

Traveller's Tales

TT Fusion (Android, iOS och Nintendo DS)

Utgivare:

LucasArts (Nintendo 3DS, PlayStation 3, Windows och Xbox 360)

Feral Interactive (Macintosh)

Warner Bros. Interactive Entertainment (Android och iOS)

Åldersgräns: Från 3 år
Utgivningsdatum:

9 november 2007 (PlayStation 3 och Xbox 360)

16 november 2007 (Nintendo DS och Wii)

13 oktober 2009 (Windows)

12 november 2010 (Macintosh)

12 december 2013 (iOS)

1 januari 2015 (Android)

Sista försöket att mjölka ut pengar ur det mycket lyckade LEGO Star Wars-konceptet? De som har spelat de tidigare spelen kan nog få tycka så om dem vill. Samtidigt som jag nu är medveten om att jag har missat två fantastiska spel, så är jag jäkligt nöjd med att jag lyckades avstå från att köpa de tidigare spelen och istället nu får två spel i ett. Det är både billigare och man får även mer än summan av delarna, och givetvis så är det LEGO och Star Wars, två världskända koncept som tvingar fram barnet i en, vare sig man är det eller inte.

Redan innan det fanns riktiga LEGO-bitar som var inspirerande av Star Wars så var det vanligt att barn kombinerade LEGO med Star Wars-universumet, det var ju en odödlig kombination. LEGO (företaget) insåg ju själva detta efter en tid och släppte 1999 den första riktiga X-Wingen i LEGO och även fler saker från de första filmerna (4-6). Medan den nya serien började få sina filmer så släpptes även byggsatser för dem med.

Lite konstigt bara att det tog sex år innan dem kom på att det måste släppas ett spel av samma koncept (minus då ett utvecklingsår). Grafik eller fysik var ju inte någon prioritering så man tycker det är något som borde kunnat komma lite tidigare. Fast eftersom det första LEGO Star Wars-spelet innehöll spoilers av Episod 3 så kanske det ändå var bra att det bara släpptes en månad innan den filmen hade premiär. De gamla filmerna som var innehållet i andra spelet i serien borde, tycker man, ha släppts tidigare. Men nog klagat på det. November 2007 så kan man iallafall köpa alla spel till priset av ett och dessutom få med exklusiva extraprylar och nya grejor.

Det riktigt roliga med spelet är att alla kan spela det. Det klassas som ett barnspel och trots det så nådde det toppen av spellistorna i Storbritannien när det första spelet släpptes. Ingen är för vuxen för att kunna spela det. Det är LEGO och det är Star Wars. Chansen är rätt stor att du växte upp med minst ett av varumärkena, men det räcker med att man gillar en av sakerna för att tycka spelet är kul. Gillar man båda så kan det bli årets spel.

Det är simpelt, så det är väldigt lätt att komma igång med det och börja spela. Att spela igenom alla nivåer kan verka enkelt till en början förutom för den allra yngsta som kan tänkas spela, men tror man att man är klar där så är man riktigt illa ute. För nu märker man vad som ger detta spel ett plus i kanten. Det är otroligt mycket man kan göra i spelet som är närmast beroendeframkallande. För när man har klarat av alla nivåer så är det endast 36 av 160 grejor som är avklarade. Det finns dock en chans att du samlat på dig ”pengar” (vi kallar det för det) tillräkligt bra, så om du har tur kanske du har klarat av 50 av 160 grejor. När du äntligen har klarat av allt det så har du förmodligen dock någon av de 160 spelbara karaktärerna kvar att köpa/låsa upp. Är du en samlare kan du spela det här spelet till tidens ände.

Den personen som väntar sig att få spela igenom varje episod som dem ser ut i filmerna och som påminner om alla spel som brukar släppas efter varje release kan gå och hoppa i sjön. Det här är LEGO, här ska man ha det barnsligt kul. Dödligt allvar har fått en ny betydelse. Avhuggna eller avslitna kroppsdelar är något till och med små barn ska kunna se. Plopp säger det när ett huvud avlägsnas från en kropp. Spränga skepp i luften behöver inte se så otroligt våldsamt ut, även om det är hemskt att se skepp gå i LEGO-bitar. Man vet ju själv hur det är att tappa något man byggt ihop själv och se det krossas när den slår i marken. Det är svårt att inte dra på smilbanden. Det går liksom inte att värja sig för spelets charmighet.

Troligtvis kommer du ligga på marken kvidandes i en skrattattack flera gånger under spelets gång. För spelet kan vara riktigt hysteriskt roligt ibland, och det blir bara bättre om man spelar två.

Och funktionen att låta två spelare spela igenom allt samtidigt var enligt mig extremt bra och en viktig del av spelet, det höjer allt till nästa nivå. Detta trots att dem tvingas ändra en stor del av spelet så att det passar för just två, och därmed inte riktigt kan hålla sig till exakt som det ser ut i filmerna. Men enligt mig så är det någonting som är värt att offra. Det är annars rätt svårt att ha någon bredvid sig som man kan skratta med. Och sedan är det ju fint att ha någon att ta bettäckning bakom när horder av B1 battle droids eller stormtrupper anfaller. Fast det är ju inte bara döda fiender tillsammans som är allt. Det finns ju så många pussel som måste lösas tillsammans och två hjärnor är alltid bättre än en även om stor åldersskillnad kan råda ibland. Skit samma vem det är du spelar med; brorsan, syrran, mamma eller pappa, kompis, kompisens kompis, flickvännen osv. Huvudsaken är det är någon så att ni kan skratta tillsammans.

Nivådesignen är som sagt rätt simpel. Förstör det där, döda soldaterna, bygg ihop det där, flytta den saken hit och gå omväg för att ta dig dit osv. Det finns som tur är lite annorlunda nivåer där man flyger i rymdskepp; jaga Zam, flyga till general Grievous skepp eller spränga Dödstjärnan tillhör nog bland de bättre nivåerna tycker jag. Men egentligen så behövs det inte så mycket hjärngympa för att gå från Handelsfederationens stridsskepp till den Andra Dödsstjärnan. Trots att det är enkelt till en början så är det väldigt svårt att göra allt. Undvika att bli dödad en enda gång för att inte förlora för mycket pengar eller att hitta vartenda gömställe i hela spelet kan vara extremt krävande och man verkar ju alltid ha för lite pengar för att köpa de extra grejorna man vill ha. På detta fina sätt så blir spelet både en utmaning för den vuxna som den unga, och blir fullständigt utan att man kan ändra svårighetsgrad. Antingen så klarar man det eller inte, du kommer ändå oftast vidare.

Extra grejor man också kan göra är att vara prisjägare, sedan finns det även en funktion där man kan möta sina kompisar och där man får välja alla karaktärer man lyckats låsa upp.

Dags att tala lite om hur spelets utseende. LEGO! Behöver jag säga mer. Grafiken är ju inte den bästa precis men jag kan på inget vis kräva att det ska se bättre ut. Ska LEGO se ut som något annat än LEGO? Man är helt klart nöjd med hur det ser ut. Crysis som är världens grafikmonster just nu lutar just på att se snyggt ut. The Complete Saga vet knappt vad grafik är, men dem vet vad handling och ett gott skratt är för något och där träffar dem alldeles rätt. Grafiken i spelet formulerar fram exakt det den ska få fram, varken mer eller mindre. Spelet ser snyggt ut på sitt sätt och det är svårt att föreställa sig det snyggare än vad det är. Saker som sprängs och går i LEGO-bitar ser trovärdigt ut och dem små ”mynten/pengarna” studsar och flyger som man tycker dem ska göra i verkligheten (alltså för mycket och för långt bort).

Ansiktsuttrycken är minimala och det gör spelet bara ännu roligare ibland. Undrar också om det var mer än en person som skötte all röstskådespeleri. Det är som en stumfilm, där det är kroppsspråket och minerna som talar. Den fungerar helt okej eftersom man inte spelar spelet för att åter höra snacket från filmerna. Allt annat ljud i spelet går ju som vanligt inte att klaga på, musiken känner man igen och explosioner, ljussablar, laserskott och så låter som det ska. Men i sådana här spel ska man ju inte lägga allt för stor vikt heller på ljudet.

Kontrollerna är väl lite svårare att tala om eftersom det skiljer sig markant, versionerna emellan. Eftersom de allra flesta konsolerna har ungefär lika många knappar och spakar så är det dock ingen någon kan klaga på. PlayStation 3- och Xbox 360-versionerna använder hederliga gamla kontroller och knappuppsättningar. Wii-versionen står däremot ut lite från mängden med sin rörelsekänsliga kontroll. Det som är en stor bonus för Wii-spelare är att Star Wars passar så bra in i formatet. Det är helt klart unikt när man kan höja ena dosan jämfört med den andra samtidigt som man håller in en knapp och ser på skärmen hur en LEGO-gubbe försöker kämpa sig ur ett strypgrepp á la Force Choke. Hur snyggt det än visas upp på skärmen så klår det inte känslan att själv få höja handen precis som man sett i filmerna så många gånger.

Nog för att det bara är en LEGO-gubbe som sprattlar, men jag kommer garanterat att köpa alla Star Wars-spel som släpps till Wii bara för att på nytt få chansen att uppleva saker som Force Choke igen. Det är en sak att bara trycka på en knapp för att göra det, det är helt annat att också höja handen.

Sammanfattning: För den som spelat något av de tidigare spelen kanske det inte blir så speciellt, men för de som aldrig kört LEGO Star Wars av något slag så är detta ett måste för alla Star Wars-fans där ute. Man behöver inte ens vara LEGO-fantast för att gilla det. Humorn finns där ändå. Inget barn ska tro att det är för svårt och ingen vuxen ska vara för blyg för att köpa detta barnvänliga spel, det är helt klart ett bra Star Wars-spel. Eller två bra kanske man ska säga. Spelet håller bra länge tack vare alla grejor man kan skaffa sig i spelet men bara att klara av alla banor och på tid tar också flera timmar att klara av.

Kan ju inte säga att det är ett av de bästa Star Wars-spelen man spelat, men det är klart ett av de mest underhållande.

Betyg: 8

Star Wars kan vara jäkligt kul ibland.