Trots att vi hörde flera nej på raken angående frågan till LucasArts om The Force Unleashed kommer till PC så gjorde spelet just det. Det kom till PC. Äntligen fick de med endast en dator som spelkonsol få spela som Galen Marek, eller Starkiller som han också kallas.
Men det känns som om man måste fråga om man verkligen vill ha spelet till PC nu. Spelet är redan över ett år gammalt och kritikerna ropade enat "Besvikelse” när de betygsatte spelet till dem andra konsolerna. Detta beror väl mest på anledningen av att förväntningarna då var extremt höga för att vara ett Star Wars-spel.
Men trots att vi redan recenserat Wii-versionen av detta spel en gång tidigare så känns det ändå på plats att kolla upp PC-versionen som är basserad på PlayStation 3- och Xbox 360-versionerna.
Redan innan man startar spelet så märker man av en del underligheter. Spelet ligger på 25 GB vilket helt klart är i största laget. Det verkligen suger upp hårddiskutrymme. Detta skulle kunna vara förlåtligt om man visste att spelet var långt. Men så är ju inte fallet då det tar knappt en hel arbetsdag att spela igenom allt och att spelet helt saknar multiplayer eller co-up. Spelet är inte överlägset vackert eller har marknadens bästa och därmed största ljud/musik. Så varför 25 GB?
Vi går vidare ändå och startar upp menyn. Fast innan vi startar spelet måste vi ändra grafikinställningarna. Oj, sa jag grafikinställningar?! Jag menade såklart upplösningen på spelet. För varken nu eller senare finns det något annat att ändra med grafiken (mer än att bocka i ”High Details”). Detta är verkligen surt för dem som inte har bra speldatorer. Upplösningen kan ju göra en hel del åt fps:en (frames per second/bilder per sekund), men en ännu mer irriterande konverteringsmiss från konsol till PC är att fps:en är låst. Det är alltså sak samma om du har en duglig dator eller en superdyr dator, det är samma fps hela tiden. Det är både dåligt för de med dugliga datorer eftersom spelet laggar ändå, och för de med dyra grafikkort så tjänar de inte speciellt mycket då de bara slipper lite av det dåliga, men inte får någon vinst genom ett bra flytande spel.
Massa text och klagande och ändå har vi inte ens fått upp spelet, så det är väl dags att göra det. Menyn är nu framme och aj. Man kan inte använda musen alls i menyn. Varken i huvudmenyn eller någon annan för den delen. Piltangenter och enter-knappen är det som gäller. Nu startar vi spelet istället och glömmer allt det andra.
Efter den fina scrollande öppningstexten vi alla är vana vid så befinner vi oss på Wookieernas hemvärld Kashyyyk och spelar som ingen annan än Darth Vader. Helt klart ett dragplåster att få spela som en av filmhistoriens favoriter i början av spelet och göra allt han visat sig kunna göra. Force Choka både sina egna soldater och fiender. Använda Force Push och Ligtssaber Throw, eller varför inte Force Repulse. Fast nej. Det vi alla älskar eller kommer att älska i spelet är Force Grip. Att kunna lyfta allt möjligt med Kraften och sen slänga saken hur vi vill är helt underbart. Och med musen samt wasd-tangenterna så får man en ganska klarare precision än vad konsolerna klarar av. Givetvis behövs träning. Men kul är det alltid.
Starkiller, Vaders lärling som jagar de överlevande jedis som finns kvar.
Men allt annat är dock inte kul. Wookiees som hoppar? Definitivt inget de tagit ur filmerna, för här gör de ganska långa kraftiga hopp, ungefär som Hulken. Men vad än djuren gör så faller de för Vaders ljussabel. Sedan finns det även annat som faller. Exempelvis broar eller portar. Mycket som är gjort av trä går lätt och väldigt snyggt i bitar. Det är imponerande och blir olika varje gång. Men att alla träbitar och dylikt försvinner efter två sekunder är ytterligare en sak man kan tycka är knasigt. De flesta sakerna verkar inte ens hinna landa på marken och bli helt stilla innan de försvinner. Man får alltså inte se vad det är för förstörelse man skapat om det inte råkar vara lådor eller annat dylikt som är objekt man kan fortsätta använda Force Grip på.
För att inte avslöja allt för mycket så säger jag bara att Darth Vader inte är den person man ska spela som resten av spelets nivåer, utan det är givetvis hans hemliga lärling Galen Marek. Han är i spelets början betydligt svagare är Vader och det känns som ett stort tapp när man spelar som Starkiller (Galen Mareks kodnamn) för första gången. Dock är Starkiller snabbare och mer varierande än Vader, samt har en betydande potential. Suget att få lära Starkiller nya krafter samtidigt som man kan stärka hans äldre krafter är en av sakerna som gjorts bra i spelet. Kanske inte gameplayet dock. Den som väntade sig en Jedi Outcast-känsla kan glömma det genast. Att använda ljussabelns attacker är inte alls lika smidigt gjort som i Jedi Outcast. Men även om Jedi Outcast hade för sin tid väldigt många sätt att svinga ljussabeln på så bjuder istället The Force Unleashed på en stor mängd roliga och bra kombinationer. ”Kicking someones ass with the Force” har ju varit slagordet för spelet och det lever verkligen upp till det.
Det alla redan vet om är att storyn är riktigt bra, eller ”bra” för de som är lite kräsna, men jag tycker inte jag behöver nämna så mycket mer om den. Till skillnad från de grafiskt sämre konsolerna så gör PC versionen ett bra jobb med att visa känsla i ansiktsuttryck under spelet. Animationerna kan man i majoriteten av fallen applådera för. Filmsekvenserna är mysiga och i övrigt så är texturen på nivåerna i spelet bra samtidigt som nivådesignen är helt okej. De har försökt med variation men för ett kort spel så är det lite svårt. Och för ett kort och intensivt spel så känns det mycket tråkigt med de buggar man stöter på då och då genom hela spelet. Mycket kan man skylla på de olika fysikmotorerna, men också AI:n visar sig ha en del problem.
Än värre verkar det bli när vi ska försöka lyssna vad som händer i spelet. Grundinställningarna i ljudnivån är otillfredsställande. Det känns som att spelet har en väldigt ojämn ljudnivå vilket leder till att man får höja och sänka volymen i tid och otid när det växlar mellan spel och mellansekvenser. Varför ska det vara ett sånt stort problem att få saker att låta på en rimlig nivå? Har själv aldrig haft denna magnitud med problem gällande ljudet och musiken i ett spel.
Nog om klagomål och vidare till vad som gör Ultimate Sith Edition speciellt. En större mängd nya skins som gör att du kan vara de flesta kändisarna från filmerna i stället för Starkiller när du springer igenom nivåerna. Självklart är skinsen inget som stör filmsekvenserna, men eftersom alla jedier man kan vara använder Starkillers något unika handgrepp på ljussabeln, så känns klädombytena lite onödiga. Hade de kunna slängt in lite nya attacker och animationer hade det känns mycket häftigare.
Sedan har vi också dem tre extra nivåerna: Jeditemplet, Tatooine och Hoth. De ger oss totalt någon extra timmes underhållning. Dock är dessa helt separata nivåer som inte integrerats i spelet. Vad du än gjort i originalversionen så påverkar inte de extra nivåerna något. Jeditemplet utspelar sig mitt i spelet men får ändå spelas helt separat. Tatooine har sin början i en alternativ Star Wars-värld där man i The Force Unleashed valt det onda slutet och Starkiller tar över Darth Vaders roll i Star Wars-filmerna. En ”What if” händelse alltså som inte ses som canon. Detta fortsätter också vidare i Hoth-nivån. Och precis som med Jeditemplet så är Starkillers krafter nästan helt maxade. Det kändes för mig märkbart otillfredsställande att de inte gjorde detta till en traditionell patch istället och satt in allt det extra innehållet direkt i originalversionen. Det är ju faktiskt så man oftast förbättrar ett spels innehåll. Här känns det bara som lite mer, lite sent, lite fel.
Min sammanfattning här kommer inte bli som med Wii-versionen där det fanns några riktigt bra sidor och några riktigt dåliga. Istället blir det mest av dem dåliga sidorna. Det finns bara ett enspelarläge som både är kort och väldigt linjärt. All form av kontroll man har som spelare känns dålig. Man ska inte förväntas köpa en 360-kontroll till en PC bara för de inte orkade göra minsta lilla åt kontrollerna i spelet. Ljudet och musiken i spelet kanske är bra, det är dock svårt att bedöma då volymerna känns helt fel samtidigt som det är buggigt. Grafiken i PC-version är spelets enda höjdpunkt och det enda jag skulle vilja ha med mig till Wii-versionen. Euphoria och DMM ser fint ut på skärm och spelets mellansekvenser och skådespeleriet i dessa är något de faktiskt lyckats med i spelet. Tyvärr klarar dessa saker inte av att leda spelet bort från ett ordentligt magplask. När spelet kom till PC var redan all hype borta, så några astronomiska förväntningar fanns ej som tidigare. Men ändå blev man förvånad över hur dålig en konvertering från konsol till PC kan vara.
Betyg: 6
En riktigt dålig konvertering till PC man nästan hade sluppit. Spelet är snyggt och lite coolt, men finpolering hade kunnat betytt så mycket för detta spel.