George Lucas är mannen som kom från ingenstans, men förändrade världen. Genom sitt genuina intresse för mänskliga berättelser, film och teknologi har han förändrat hela filmkulturen. Det här är historien om hans tidiga år.

George Walton Lucas Jr. föddes 14 maj, 1944 i farmarsamhället Modesto i Kalifornien som det tredje barnet till George Lucas Sr och Dorothy Bomberger Lucas. Hans far skulle egentligen ha ryckt ut i det rådande kriget men stannade istället för att ta hand om sin familj och driva sin affärsrörelse, en valnötsodling och en liten butik som sålde kontorsmateriel.

1945 när George endast var åtta månader gammal nedkom hans mor med ytterliggare ett barn, dottern Wendy. Med två graviditeter så tätt inpå varandra påverkades Dorothys hälsa och hon var svårt sjuk och invalid under mesta tiden av Georges uppväxt. Han fostrades därför främst av sina två äldre systrar samt hushållerskan Mildred Shelley.

Modesto var en liten och händelselös stad, så för att fördriva tiden ägnade sig den unge George åt flera intressen. Det var inte ovanligt att man såg honom sitta och rita eller bygga saker inspirerat från de fantasifulla matinéfilmerna han brukade se på bio. Han tyckte även om att spela in kortfilmer med familjens videokamera tillsammans med sina kompisar. Men än dominerades hans liv främst av intresset för bilar.

När George fyllde 16 år var han inte sen med att ta körkort och blev bud åt hans fars affär. Han var en duktig mekaniker och drömde att få jobba med bilar. När han gick i High School hade han långtgående planer på att bli en professionell racerförare.

Drömmarna och planerna krossades i ett ögonblick den 12 juni. 1962. Bara några dagar innan han skulle ta sin High School-examen var han på väg hem från biblioteket i sin Fiat Bianchina. Just som han skulle svänga vänster in på grusvägen mot hemmet kom kompisen Frank Ferreira i hög fart bakifrån i sin Chevrolet Impala och skulle köra om George just som han svängde. George hann aldrig reagera. Den tyngre Impalan dundrade in i sidan på Fiaten i jämhöjd med förarsätet.

Bilen voltade flera gånger om och säkerhetsanordningen som George själv installerat gick upp. Han kastades ut ur bilen. Om inte säkerhetsanordningen har gått upp, vilket den inte borde ha gjort, så hade han troligtvis krossats av styrstången när bilen kraschade in i ett valnötsträd. Kraschen var så våldsam att trädets rötter drogs upp mer än en halvmeter över jorden.

När ambulanssjukvårdarna väl var på plats hade de svårt att hitta någon puls. George hade änglavakt och överlevde men hans lungor var krossade och resulterade i en lång sjukhusvistelse.

Händelsen förändrade hans syn på livet. “Jag var i en olycka som, i teorin, ingen skulle kunna överleva. Så det var som om, ’Okej, jag är här och varje dag från och med nu är en extra dag i livet. Jag har getts en extra dag så att jag kan göra det mesta av den.’”

George Lucas gjorde en helomvändning. Från att inte alls vara intresserad av skolan så började han plötsligt få toppbetyg. Intresset för psykologi och antropologi samt några kurser i kreativt författarskap gjorde att de två åren på Modesto Junior College flög förbi. Lucas sökte och kom in på San Fransisco State University där han skulle studera engelska som huvudämne för att försöka följa sina drömmar om att bli författare. Men en barndomskompis övertygade honom att istället göra inträdesproven till USC, Kaliforniens största filmskola. Som student skulle Lucas både kunna följa sin dröm som författare men samtidigt ägna sig åt sitt intresse som fotograf som han på senare tid ägnat allt mer tid åt.

Sommaren 1964 flyttade Lucas in med två kompisar i en lägenhet till Los Angeles för att komma betydligt närmare skolan.

I sin första produktionskurs i animation fick studenterna i uppdrag att göra en enminutsfilm för att lära sig hantera kameran. Lucas filmade hundratals stillbilder vilket resulterade att varje bild endast visades i en bråkdels sekund. Han kallade kortfilmen Look at life. Filmläraren Herb Kossower anmälde filmen till flera filmfestivaler, och kortfilmen vann pris på dem alla.

Lucas började, vid sidan av studierna, ta jobb som redigerare och kameraman. Samma höst fick han även chansen att filma ett projekt han utvecklat under en längre tid, THX 1138:4EB, en experimentell film och en övning i att använda allt tillgängligt ljus.

Studierna på USC fortsatte och Lucas satsade på att ta en magisterexamen. Medan han filmade fler filmer så redigerade han THX.

Han anmälde flera av sina filmer till filmfestivaler och det slutade med att han vann ett pris i samtliga kategorier. THX blev utsedd till bästa drama.

Hösten 1967 vann Lucas ett stipendium som gjorde att han fick arbeta som lärling på Warner Brothers. Filmstudion hade precis sålts av Jack Warner till Seven Arts och endast en film, den unge Francis Coppolas version av musikalen Finian’s Rainbow, spelades in vid tillfället. Lucas blev anställd som Coppolas assistent.

Coppola och Lucas var två väldigt olika människor. Lucas var tystlåten, lugn och introvert medan Coppola var rena motsatsen. Men trots det blev de goda vänner. Dem delade nämligen en vision om att starta ett självständigt produktionsbolag där författare, producenter och regissörer helt fritt kunde byta tankar och idéer.

När filmandet av Finian’s Rainbow var klart pratade Coppola med cheferna för filmstudion för att få dem att göra THX till långfilm. Officiellt var Lucas fortfarande Coppolas assistent och arbetade med allehanda slavsysslor, i verkligheten lät Coppola honom fritt arbeta med manuset till den längre THX-filmen.

När Lucas besökte en filmmässa i Coppolas ställe träffade han av en slump sin före detta klasskamrat John Korty. Korty bjöd in både Lucas och Coppola till en ladugård som han hyrde. Där hade Korty byggt upp en egen liten studio med ett redigeringsrum. I en tid då filmskapandet mest var förlagt till Hollywood blev Lucas och Coppola mycket imponerade av vad Korty lyckats skapa.

Med Kortys hjälp så fick Lucas och Coppola hyra en lagerlokal i San Fransisco. Coppola åkte över till Europa för att köpa den senaste filmutrustningen för de få slantar som han hade tjänat ihop tack vare sina tidigare filmer. Det självständiga filmproduktionsbolaget American Zoetrope var skapat, med Coppola som VD och Lucas som vice VD.

Flera av deras skolkamrater anslöt sig senare till American Zoetrope, bl.a. John Milius som tillsammans med Lucas arbetade fram manuset till den film som skulle komma att kallas Apocalypse Now.

Men den första filmen som American Zoetrope skulle komma att producera var THX 1138 som Lucas, med sin skolkamrat Walter Murchs hjälp, äntligen skrivit färdig.

Man hade tur nog att kunna anlita några väldigt begåvade unga skådespelare, bl.a. Robert Duvall som tidigare hade arbetat med Coppola.

THX 1138 var, precis som den kortare versionen, i princip en enda lång jaktscen i en futuristisk värld där alla mänskliga känslor förtrycks. Man spelade in filmen i parkeringshus och tunnlar för att få effekten av att det utspelades i en kall och färglös framtid.

När filmen var klar flög Coppola till Warner Brothers i Los Angeles för att visa filmen samt några nyutvecklade manus för bolagsdirektörerna. Dem hatade filmen och klippte helt skoningslöst om filmen utan Lucas medgivande. Den slutgiltiga versionen var fem minuter kortare.

THX 1138 blev aldrig någon succé och Lucas riktade beslutsamt sitt förakt mot den stora filmindustrin i Hollywood som inte hade någon känsla för konst eller filmskapande.

Efter det var Coppola och Lucas tvungna att gå skilda vägar. Coppola började arbeta med Gudfadern medan Lucas startade upp sitt eget produktionsbolag som han kallade Lucasfilm Ltd.

Lucas försökte få Apocalypse Now gjord, men kunde inte hitta några finansiärer. I stället började han arbeta på manuset som skulle bli Sista Natten Med Gänget (American Graffiti).

Lucas och hans dåvarande fru, Marcia, hade bara $2.000 på bankkontot men beslöt sig ändå för att bränna pengarna på en resa till Cannes.

På Cannes-festivalen gjorde han en affär med David Picker från United Artists. Lucas fick $10.000 för att arbeta fram manuset till Sista Natten Med Gänget. Lucas vände sig till sin före detta klasskamrat från USC, Willard Huyck och hans fru Gloria Katz. ”Jag har en idé som jag skulle vilja att ni var med på. Det är en rock ’n’ roll-film och utspelas på ’50-talet och handlar om cruising och musik och DJ:s”, berättade Lucas.

Huyck, Katz och Lucas skrev tillsammans ihop ett åttasidigt utkast som Picker gillade. Men när manuset väl skulle skrivas var Huyck och Katz upptagna med en skräckfilm och kunde inte fortsätta att arbeta med Lucas projekt. Lucas sökte efter en annan manusförfattare. Men när han fick läsa manuset var det så dåligt att inte kunde acceptera det.

Lucas var visserligen inte förtjust i att skriva, men beslöt sig ändå för att skriva manuset själv. Samtidigt fick han erbjudande att göra en film i Florida. Trots att han skulle få över $100.000 tackade han artigt nej. Han tyckte inte om manuset och ville inte göra filmer som någon annan skrivit.

Lucas skrev flera utkast för Sista Natten Med Gänget som alla refuserades av United Artists.

Med ett löfte om att Francis Coppola skulle producera filmen tog till slut Universal en risk med filmen som inte sågs som mer än ett enda långt musikmontage.

Vid den här tiden var även Huyck och Katz färdiga med skräckfilmen och återvände för att arbeta på manuset.

Med en relativt liten budget på $700.000 började den 28 dagar korta inspelningen. Som jämförelse kan det nämnas att de flesta filmer brukar ha minst dubbelt så lång tid på sig att filma.

Coppola övertygade Lucas att anställa Fred Roos, rollbesättaren som jobbat med Coppola med Gudfadern, för att hitta de rätta skådespelarna för rollerna. Skådespelarna man slutligen enade sig om var en brokig skara bestående av bl.a. Ron Howard, Cindy Williams, Richard Dreyfuss och Harrison Ford. Ingen av dem var vidare känd. De flesta hade tidigare varit med i diverse TV-serier. Man var rädd att det skulle vara en nackdel för filmen. Varför betala för att se en skådespelare på bio när man kunde se honom gratis på TV.

Genom att betala $300 per dag hade Lucas lovats att få filma nattetid på gatorna i San Rafael. Men då en barägare klagade på att hans gäster skrämdes bort av filminspelningen drogs löftet från staden iväg.

Redan efter första inspelningsdagen låg man en halvdag efter i arbetet och hade dessutom ingenstans att filma. Lucas var förkrossad, men tack vare en driftig produktionsassistent fick man tillstånd att istället filma i Pelaluma.

Det tidskrävande schemat sög musten ur alla. Det hände att Lucas somnade mitt under inspelningar. Inte blev det bättre när en kameraman föll av den bil han stod på och blev påkörd. Lyckligtvis skadades ingen, men ännu mer tid hade förlorats.

Trots den enorma tidspressen lyckades man få filmen färdig i tid. Lucas lämnade in filmen till filmbolaget som inte var särskilt förtjust i filmen. Efter den första visningen hamnade Coppola i bråk med filmbolagscheferna som redan började prata om att klippa och ändra i filmen. Han krävde att få köpa tillbaka filmen för att ge den till en annan distributör, men filmbolaget sa nej.

”De ville ha den kortare”, minns Lucas. ”Men manusförfattarnas fackförening strejkade och jag kunde inte vistas på området. Så dem passade på att klippa bort fem minuter, och jag blev rasande. Mina första sex år i branschen var hopplösa. Många gånger frågade jag mig själv ’Varför gör jag det här?’”

Trots förödmjukelsen över att även hans andra film gjordes om utan hans medgivande så fick Lucas sin ljuva hämnd. Sista Natten Med Gänget blev en enorm succé och fick lysande recensioner. Om inte det satte filmbolaget på plats så gjorde intäkterna det. Med en ursprunglig budget på $700.000 spelade filmen in över $50.000.000. Filmen blev och är fortfarande en av Hollywoods mest inkomstbringade filmer procentuellt jämfört mot budgeten. Utöver det vann filmen en Golden Globe och blev femfaldigt nominerad till Oscarsgalan.

Sista Natten Med Gänget blev ett bevis på George Lucas genialitet som regissör och berättare. Men redan innan den filmen hade släppts hade Lucas redan börjat arbeta på ett nytt projekt, Ingen anade vad som skulle komma härnäst…